Min första mil någonsin och det känns stort!

Sitter här med massor av nya erfarenheter. Erfarenheter som jag kommer att ha nytta av längre fram i sommar. Framför allt handlar det om hur jag hanterade löpningen under förmiddagen. För det gjorde ont! Det var "pannbenet" som gällde. Efter tre kilometer insåg jag att uppvärmningen var alldeles för dålig. Frågan var om jag skulle bryta eller fortsätta och jag valde att bita ihop och fortsätta. Efter ett tag kändes det bättre, men inte bra. Irriterande när det inte var något fel på konditionen. Men sista varvet gick långsamt (jag sprang elljusspåret). Det var bara "pannbenet" som gällde! 
 
En bars i fickan hade suttit bra och som sagt, en bättre uppvärmning. Bra att tänka på inför fortsättningen. Men nu sitter jag också här med vetskapen om att jag gjorde det jag bestämt mig för att göra. Det värker i ena benet och visst finns det vissa muskler som är stela. Men vad gör väl det?
 
Jag har sprungit min första mil någonsin och det är stort! Det här är lycka!
 
Kram! Anneli

Vikten av att synas

Jag väljer att se möjligheterna och att genomföra det jag drömmer om. Med min starka vilja, mitt mod och min sunda livsstil har jag hittat de rätta verktygen att lyckas med precis allt jag vill!

RSS 2.0