En hopplös ledsamhet för stunden

Jag försöker att alltid vara positiv och jag är också en positiv person. Jag har alltid siktet inställt framåt, men kan inte hjälpa att ibland så kommer historien i kapp mig. Det handlar inte om att jag är bitter och jag är inte heller arg på någon. Det jag känner är en ledsamhet och jag kan undra, varför? Varför hände det mig? Varför var jag tvungen att behöva gå igenom allt? För det är så många delar som blivit drabbade och kostsamma! Det handlar om självkänslan, självförtroendet, mammarollen, äktenskapet, ekonomin och mycket mer! Jag har betalat ett högt pris för något som jag först inte trodde att jag skulle överleva. Så långt ner var jag. Så sjuk var jag att det bara fanns fyra anledningar till att jag var tvungen att ta mig igenom allt. Mina fyra, älskade barn!
 
Vad det är jag söker, det vet jag inte. Kanske ett förlåt, eller en bekräftelse. Kanske bara känslan av att slippa få skulden för något som kanske inte ens var mitt fel. Tolkningarna går isär, men handlingarna är ändå en sanning. Och jag bara önskar att allt gjorts annorlunda, att det funnits en kunskap som inte fanns. Att tro sig ha en kunskap och att faktiskt ha den, är två skilda saker.
 
Ikväll känner jag den där hopplösa ledsamheten, men jag vet att det bara är för stunden. Jag är positiv och jag lyckas alltid hitta tillbaka till den känslan igen!
 
Kram! Anneli

Vikten av att synas

Jag väljer att se möjligheterna och att genomföra det jag drömmer om. Med min starka vilja, mitt mod och min sunda livsstil har jag hittat de rätta verktygen att lyckas med precis allt jag vill!

RSS 2.0